"Va...vilken skylt"
Just därför har jag tagit ner den nu.
Vi får se om jag kan hitta på nåt annat att ha vid genomfartsgatan.
En holländsk tjej påpekade att "you were hard to find".
Hon hade letat o letat, längs "the main street". "Did´nt you see the sign?"
"What sign?" - Det heter kanske inte sign, tänker jag ( just nu vet jag inte om jag ens stavat det rätt)
Och häromdagen kom det några damer som undrade vad "öppet" var...
och gissa var de var på väg...jo,då - in i garaget...
Jag ska sätta mej, i det fortfarande åskevarma, höra på min bok - som jag nästan glömt bort vad den handlade om o fortsätta sy på en bild; "att bli kittlad av en morbror" är arbetsnamnet.
Den har legat som visningsex i sommar, med alla möjliga motivtolkningar av dem som sett den.
Och någon som var inne "för att de skulle kolla vad de fick för grannar om de köpte huset de tänkt", talade om för mej att "de handikappade som jobbar i huset bakom där jag bor, har gjort precis en sån bild, precis likadan, med glaset o de"...
Jag tror det skulle vara uppmuntran och att jag inte skulle tro att personen inte varit runt i livet. Men...
Och jag håller på att få spunk av alla dessa vuxna, medelålders människor som måste ta på bilderna
- trots tillsägningar... "Nej,men det måste man".
Något av det roligaste som hänt var en kvinna som gick runt o läste o fnittrade åt alla texter.
Då har jag nått fram.
Det värmer mej i hjärtat - länge..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar