Jag gläds åt solrosorna i alla fall...

De har stått där, jättar på kanske 3 meter. Vinglande i blåsten vissa dagar. När jag skulle binda upp de yttersta lite bättre häromdagen, ramlade de. Rot o allt. I princip låg de redan ner när jag försökte resa dem igen. Det knakade betänkligt i det lilla staketet runt växthuset och jag försökte få ner en stadig gammal rundstav. Men nej. De tjocka stammarna ville inte böjas tillbaka. Jag klippte av alla blommor - det var många! De står i en stor spann utomhus nu. De håller bättre i det kalla därute. Och jag njuter av dem så i stället.

Annars....Igår började jag ta tag i att ändra på frukostbildens ram. 

Det tål att fundera på - hur det ska lösa, så att det blir lätt att begripa.

*

De båda bilderna hade tydligen inte fått hänga så många dagar på väggen på Bokhuset. Naturligtvis blev de orsak till upprörda känslor. ATT de hängde där. Någon annan kände sej förbisedd. Och så åkte de ner och ut i köket, tillsammans med alla visitkort o övrig reklam för andra verksamheter i byn. 

"Det ska bara finnas böcker och saker med bokanknytning" 

Fast jag tyckte att någon kunde ringt mej och bett mej hämta bilderna, istället låg de o samlade damm i över en månad i ett fönster där bak. Fullt förståeligt att någon blev sur - det sa jag när vi pratade om att hänga upp bilderna, vis av erfarenhet. Och helt ok att det bara ska vara böcker. 

Men varför tog ingen kontakt och bad mej hämta?

Och jag tror det är den "förbiseddes" målningar som hänger där nu.

*

Jag håller på att gå ner i antal av de starka värkmedicinerna.

Går bra.

Då blir det ingen "Förfärlig frukost" som motiv sedan.