Jag hade glömt...eller, nej egentligen inte.... hur det var att ha en källing med när jag syr. Nu har jag dessutom mest "såna där jätteroliga tunna, fladdriga tyger som man kan sätta klorna i , det är jätteroligt...spinn,spinn" ..
Det är bara att plocka ihop efter avslutat arbete. Inte kan jag lämna det framme , för att gå o titta o fundera o så där som jag kunnat i 10 år.
Och - Vi har ALDRIG haft en katt som leker med nålarna. Kisel plockar, biter, upp dem ur burken, lägger dem på bordet o leker möss med dem...
Det är bara att plocka ihop efter avslutat arbete. Inte kan jag lämna det framme , för att gå o titta o fundera o så där som jag kunnat i 10 år.
Och - Vi har ALDRIG haft en katt som leker med nålarna. Kisel plockar, biter, upp dem ur burken, lägger dem på bordet o leker möss med dem...
Någon av de första dagarna ritade jag, då såg det ut så här:
Men det är rättså trevligt. Lite mysigt ändå.
Men hon rev skyltningen, bilderna som står åker i golvet med jämna mellanrum osv.
Jag vet ju det. Har haft valpar som ätit en hel rulle vfliselin. Atelje´n såg ut som om det snöat inomhus. Jag var mest bekymrad över om hunden skulle bli sjuk. Vi hade en katt som kissade i alla mina tyglådor jag hade på den tiden. Hon kunde ta sej in genom det lilla hålet/handtaget. Men jag anser fortfarande att det är som med barn - Det beror på mej, det är mitt ansvar, att plocka undan och låsa in om det är nåt farligt för dem eller nåt som inte får gå sönder. Och att lära barn, hund o katt vad de inte får röra.
Sen vet vi ju hur det är med råttorna på bordet, ni vet, när katten inte är hemma....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar